- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
110

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XIII. Hemåt!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

piano. När inte »turnéerna» gå längre, får jag väl börja att
spela och sjunga med småfolk. Mindre än en krona i
timmen tar jag inte. Tänk så mycket mer än Lydia Jacobson
tog in på sina svarta schalar!

Och så skrattade hon, men där låg något bittert i det
skrattet.

Hammar skakade på hufvudet.

— Ah se så, låt nu inte en stunds misshumör
undanskymma allt det bifall ni rönt. — Och nu, hvart bär det
hän nu?

— Hem. Hem till Hammarbo och till de gamle på ett
par veckor. Turnén är slut nu. Jag har råd att hvila mig,
ser ni, och jag behöfver det också. »Strömbergsturnén» har gått
alldeles ovanligt bra. Tills vidare är jag en rik människa, 520
kronor, herr Hammar. Jaså, ni är ute på affärsresa; då får
jag ta hälsningar med mig hem.

— Jag reser själf hem i afton med 8,20-tåget, och ni?

— Med samma tåg. Nå, det var trefligt!

Hammar gjorde de mest manliga försök att dölja hur glad
han var.

— Och middag, kanske jag ...?

— Det skulle ni gärna fått, men jag, som då är ensam
kvar af kamraterna, är bjuden till doktorinnan Engvall.
Hennes välvilja hade inga gränser fram mot tolftiden.

— Farväl då till i afton!

— Adjö så länge! Men jag blir ett dåligt ressällskap, det
får jag bereda er på. Klockan tio kryper jag in i damkupéns
lugnaste vrå och sofver godt som ute på Hammarbo. Det
har jag lärt mig på Strömbergsturnén. En konstnär bör ju
ständigt arbeta på sin utveckling.

Sedan Hammar skickat gubben Alm ett telegram att möta
vid tåget följande morgon, kastade han öfverrocken på sig
och gick långt, långt utom X-köpings tull. Det var så många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free