Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XIV. Bland remmar och hjul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hammar gjorde ingen hemlighet af att detta skedde af
linfrö, och gaf henne i hast några allmännare upplysningar
om priset såväl å denna vara som å oljan och oljekakorna,
därvid han rättvist framhöll de senares betydliga värde såsom
kraftfoder.
Han måtte lyckats göra sina upplysningar i ämnet rätt
uttömmande; åtminstone frågade Gerda ingenting mer, utan
gick med tankfull min och petade i barren på skogsstigen
med dobbskon på sitt parasoll.
Inne i oljeslageriet var buller och lefvande lif. Efter några
sekunder kom den stora krossen med sitt bedöfvande slag,
som kom husets väggar att darra. Så togo vattnets brus
och hjulens gnisslande öfverhand igen och så kom krossen
åter med sitt dånande »bom bom». Allt skulle Gerda se, allt
skulle hon ha reda på, och så in i stärkelsefabriken strax
ofvanför vid samma strand af ån, som här hade två präktiga
fall alldeles efter hvarann.
En stärkelsefabrik är just intet öfver sig fint etablissement.
Några tusen kannor rinnande potatisvälling per dag lämna ju
alltid vissa spår efter sig, äfven med den utmärktaste ordning,
och Gerda drog klädningen väl åt sig och trippade fram på
yttersta tåspetsarna. Men Hammars blick brann af stolthet
och han for med handen lätt smekande öfver maskinerna, som
om de varit hans barn.
— Ni skrattar åt mig, fröken Gerda, men det skall ni
inte göra. Då jag kom hit för sju år sedan, var en yxa och
en såg allt hvad jag ägde i hela världen. Hvar enda torfva
på Hammarbo, hvart enda djur i dess ladugård, hvarje spik
och hvarje tum remmar i fabrikerna ha kostat svett och möda,
hvarje hål i sikten där, hvarje skofvel i det stora vattenhjulet
är direkt eller indirekt en produkt af mitt eget hårda arbete
och sömnlösa nätters ängsliga omtanke. Hade jag fått ärfva
det, skulle det icke varit mig så kärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
