- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
130

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jonas Durmans testamente - XV. Vid målet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Slumpen hade fogat det så, att äfven bådas brudars
förnamn voro lika. Därframme vid fönstret bredvid gamla fru
Alm stod Gerda Magnusson, född friherrinna Stålsköld, hög,
kraftig och ståtlig, och blickade varmt och mildt på den fina,
veka Gerda Alm.

Nej — Gerda Hammar till Hammarbo, drottning Durman
var det nu. Vigseln var slut; med något osäker stämma hade
pastor Magnusson talat hjärtgripande ord till ungdomsvännen
och hans brud, och brudparet vände sig om för att mottaga
den stora bröllopsskarans lyckönskningar.

Då spratt brudgummen plötsligt till, och om något i
världen i den stunden kunde öka hans hjärtas slag så var det för
visso det kära, välbekanta, knotiga ansikte, hvars långe,
kantige innehafvare nu arbetade sig fram mot honom ur den
sammanpackade skaran.

Arthur!Karl!

De båda arbetskamraterna från Durmans första år lågo i
hvarandras famn; Johansson och Lindqvist klefvo fram med
långa steg och ställde sig bredvid; det gamla trogna
timmerkörarelaget från Hyltans stuga var åter samladt.

Det blef tyst i salen; den första som sade något mer var
pastorskan Strömbom, som grep en flik af sin värdighets schal,
hastigt förde den mot nästippen och hviskade: »Min Gud,
jag tror jag gråter.»

Sex veckor efter det mamma Strand kommit ut till sina
barn ute i västern, hade bref kommit om Hammars och Gerdas
förlofning. En vecka därefter skref Johansson att bröllopet
skulle bli den 20 Augusti. Vid tanken på de gamla vännerna
krympte Atlanten mer och mer ihop för Brandmark, som
numera for från ocean till ocean på Pacificjärnvägen i affärer
ungefär som han förr i världen traskade från Vaksalagatan
24 till Haakens hörn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free