- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
147

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - II. Den första söndagen i Kvislinge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men klockar Hjelmkvist, som hade prostmage och de hvita
hårens ärekrona och ett helt mantal, köpt för
auktionsprovisioner och andra en praktisk landtklockares biinkomster, klockar
Hjelmkvist, som haft tjänsten i 31 år och brukade låna
prästerna pengar på enkel revers, han fann sig förnärmad i sin
tjänstevärdighet och svarade före kyrkovärden:

— Ja, här ä’ en så’n där sköka, di kallar, och personalier
för nämndemannen i Grönskog, som begrofs af kyrkoherden
själf en söckendag i början af veckan, för di’ hade två
nykalfvade kor å velie ha råmjölken till pannkaka till gillet.

— Jaså, ni bruka med »personalier» här ännu? Det är
mest bortlagdt nu annars.

— Jaha, men si dä ä’ tvunget för så framstående bönder,
och di betala särskildt för det, och det är lagligt, för här ä’
prästkonvention i Kvislinge, som pastorn vet, så lönen ä’ inte
reglerad. Här ä’ en lapp om nämndemannens bedrifter, hans
giften, gåraköp och förtroendeuppdrag. Sen lägger pastorn
ut ’et som han själf vill, förstås.

— Det är bra. För in den stackars flickan.

— Hve ... hve ... hvecken?

— Sa ni inte att här var en flicka, som skulle undergå
enskild skriftning?

— Joho ... jaså skökan, ja, sa gamle Hjelmkvist och
larfvade bredbent ut i kyrkan.

Om ett par minuter kom han igen, fösande framför sig
en liten svartklädd kvinnofigur, som dragit fram hufvudklädet
öfver ansiktet och snyftade så att hela kroppen skakade:

— Tjut då inte så besatt, din usling. Ä’ du för go’ te
å skriftas, när du burit dej illa åt! sa klockarn och knuffade
ner henne på pallen vid sakristidörren.

Pastorns panna mulnade:

— Hjelmkvist har kanske något annat att beställa. Jag
behöfver inte kantorn nu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free