- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
160

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - III. Herrskapet på Hjelmskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en arbetande mans, och att få ett armband till Gerda utan
föregående beställning hade pappa och mamma länge sedan
uppgifvit. De högvristade fötterna voro i proportion, och
det skulle varit en djärf euphemism att kalla dem »näpna».
Ansiktet skulle varit fullständigt vackert, om ej pannan varit
afgjordt för låg och munnen för bred. Det förra skulle kunnat
döljas med lugg, men Gerda afskydde detta mod och hade
det korpsvarta håret benadt midt öfver den låga, breda
pannan. Men kindens rundning var fager, läppen svällande röd,
ansiktets oval och näsan ädelt formade. Och så hade
naturen parat samman det nattsvarta håret med ett par klara,
stora, bruna ögon, som gåfvo det hela ett lifligt och
egendomligt utseende. Gerda var simmagister och djärf
ryttarinna och hade en reformdräkt uppe på vinden, men för
öfrigt var hon i vanor och lifsåskådning ännu vid tjugotre
år så fullständigt kvinnlig, som någon af sina flickbekanta.
Man »såg» henne genast i den mest välfyllda salong, hon
skulle frapperat i en folkmassa på tusenden, men sympatiskt
dragen till henne blef blott den, hvilken hon själf aktade
nödigt att vinna.

— Sen får pastorn så småningom lära sig allt det här
om igen. Det är ju omöjligt att komma ihåg en mängd nya
ansikten och namn, som man får till lifs så där på en gång,
anmärkte fröken Gerda efter slutad presentation.

Arvid skulle velat ge ett ben på salig kamrerskans soffa
för att kunna svara något bra och pikant, något som kunnat
öfvertyga henne att han inte var alldeles idiot, men fann
ingenting kvickare än:

— Jaha, det är alltid svårt, hm!

— Bor pastorn alldeles ensam i prästgården? — Vi slå
oss ned här.

— Tack! Nej, jag är nog lycklig att ha min gamla mor
hos mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free