- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
162

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - III. Herrskapet på Hjelmskog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett slags egendomligt skryt och trots, att han så där
skyndade sig att tala om att hans mor var en bondgumma och
att han arbetat sig fram genom nöd och brist. Han kände
sig icke riktigt belåten med sig själf.

— Nå, Gerda, hur finner du vår nye präst? sporde
friherrinnan, när pastorn kallats ut för att dricka ett
välkomstglas med baronen, och Gerda återvändt till damerna.

— Åhjo, han går väl an till att vara bondson. Jag tror
han lider af någon sorts inslagen stolthet eller äresjuka. Han
talade med en viss bitterhet om sin fattigdom under
studietiden.

— Quelle horreur, ma chère Julie, utbrast grefvinnan
Svedenhielm. Precis som i Ryssland! Det jäser bland det lägre
folket; pessimism, missnöje med tillvaron och oförsynta
anspråk på lifvet gripa omkring sig så snart sådana där få lite
kunskaper. De ryska studenterna äro de värsta nihilisterna,
säger Svedenhielm. Åh, Gud bevare oss! Skäms inte
komministern!

— För all del, var lugn, snälla tant! Pastor Magnusson
tänker säkert inte att spränga oss i luften, sade fröken Gerda
skrattande.

Det vore synd att säga, det Arvids ankomst ökat
munterheten i herrarnas lag. Bakom deras artighet och förbindlighet
mot »komministern» låg ett visst något, som gaf till känna,
att hade man träffats på neutral mark, skulle man ej tagit
vidare notis om hvarann. Efter några bägare greps major
Axelsson oemotståndligt af den äldre generationen militärers
råa vana att »skämta med präster» i andliga ting och förde,
Gud vet hur, talet på Bileams åsna, frågande pastorn hvad
han egentligen trodde om detta märkvärdiga djur, och om
han inte tyckte det var näsvist att hon ställde frågor på sin
husbonde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free