Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - III. Herrskapet på Hjelmskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nej, så min själ ska’ prästen fram. Dä ska’ bli roligt
höra den sjunga, hviskade han.
Fröken Gerda var i hög grad musikalisk, och hennes
föredrag skulle hedrat äfven en artist med anspråk, men, som så
ofta händer med de kraftigt utbildade gestalterna, rösten var
liten och tunn, och kunde, huru utmärkt dess resurser än
användes, icke åstadkomma någon större effekt; det var en
ren sopran, men af föga omfång och ringa styrka.
Men varm, smekande, lyriskt fager klingade Arvids tenor
i fulla tongångar ut i salen. Det var en härlig stämma, och
det enda af ungdomsglädje, af lifsvår och studentfröjd, som
Arvid smakat i den eviga ungdomens stad, hade sångens
härliga gåfva skänkt honom. Nu vaknade alla dessa gamla
minnen upp, och med sångens makt böjde han under sig alla
dessa, som sågo landtprästen och bondsonen öfver axeln, till
och med henne, som själf fått med af samma gudagåfva
och kände sig elektriserad och lyft af den eldiga
växelsången.
— Jag tror knappast jag vågar sjunga med er mer, pastor
Magnusson; jag kunde aldrig ana att ni var en sådan
storsångare, sade Gerda då de sista tonerna förklingat.
— Det skall inte heller behöfvas, om inte min nådiga
särskildt vill, förstås, för med äggtoddy och fläderte hoppas
jag ... hm ... snart vara parat, försäkrade unge Svedenhielm
och snodde nervöst sina långa, blonda mustascher.
— Men hvarför i all världen blef inte herr komministern
operasångare? sporde hennes nåd Svedenhielm, fortfarande
maliciös.
— Ha ha ha, det skulle inte min nådiga frågat förrän
damerna också hört pastorn predika. Han är lika öfverdådig
då, inföll baronen.
Efter supén, när pastorn redde sig att säga farväl, tryckte
baronen kraftigt hans hand och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
