- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
174

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - V. Mademoiselle La Tour

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom och log och gjorde honom så himmelskt lycksalig, att
han efteråt beskref det sålunda för gamle-grefven: »Ja, pappa,
hon tinar upp så småningom, ska’ pappa få se. Ta mig tusan,
gjorde hon mig inte så yr i hufvudet vid bordet, att det
kändes precis, som när en håller på att tappa stigbygeln i steeple
chase.»

Och då den lycklige fästmannen kände sig så där, för att
nu följa hans egen tankegång, »ha henne väl och säkert i
hand», bredde sig för hans ögon ett rosenskimmer öfver allt
och alla, ända ned till ett par mörka, djupa ögon nederst vid
bordet, som ofta irrade dit upp till det unga paret.

— Gerda, skall du inte dricka med din sångare? hviskade
han gladt och vänligt.

Hon höjde genast sitt glas:

— Pastor Magnusson!

En häftig rodnad gjorde pastorns ansikte ännu mörkare,
och han höll på att skjuta ned fröken Lottens apelsin i
hennes knä, då han ifrigt grep sitt glas.

— Hur är det med pastorns mor? frågade fröken Lotten
strax därpå.

— Tackar så mycket, nu när det lilla lifvet slipper dra
harfven, har humöret morsknat till.

Fröken Lotten slog hop händerna i full förtviflan och
utbrast:

— Nå, du min skapare! Hva’ menar pastorn? Jag
frågade ju efter pastorns mor.

— Ack förlåt, förlåt! jag trodde det var Pålle, som
fröknarna voro så goda och intresserade sig så vänligt för när
jag hade nöjet att vara i Sjöreda, svarade han och sökte vara
mera uppmärksam, men hans vänliga granne hade
fortfarande icke en enda af hans tankar; de hängde alla fast vid det
vackra, stolta hufvudet däruppe vid bordets hedersplats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free