- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
179

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - V. Mademoiselle La Tour

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— K-o-n-s-t-b-e-r-i-d-e-r-s-k-a! Hvad vill hon Svedenhielms?

— Jaha, joho, ser du, min snälla vän ... hm ...

Vill du svara mig, Kasimir?

— Javisst, min ängel, hvad var det nu du ville veta?

Hvad — konstberiderskan — vill Svedenhielms!

— Jaså. Jo, ser du, Julie, du vet att där finns ett ridhus
på Säfby.

Nåå?

— Jaha, och så ... så ... är där kreatursmöte vid Säfby
station i nästa vecka, och då vill hon hyra ridhuset och ge
några föreställningar medan folket ändå är samladt.

— Cirkus på bondlandet! Måtte vara en fin cirkus! Och
för det har hon rest ända hit?

— De ha haft otur, Julie lilla, gemen otur och äro visst
lite på dekis nu. Två hästar ha dött ... tyckte jag bestämdt
hon sa ... och primadonnan har visst vrickat sig, eller hur
det var. Nej, för all del, hon har inte rest långt alls för att
träffa Svedenhielm. Sällskapet är på uppresa nu från Malm ...
nej, Båstad var det.

— Tyst Kasimir! Människan gråter ju.

— Gör hon det? Jaså, javisst, då talar hon säkert om de
döda hästarna. Så’nt där folk fäster sig horribelt vid djuren,
som de arbeta med. Ska’ du inte ut och lufta på dig ett
litet slag, Julie? föreslog baronen och gick åter in i sitt rum.

— Schy! För tusan, håll er då åtminstone lugna. Julie
är i fullt uppror därute, och de andra kan ju komma från
sjön hvilket ögonblick som helst.

— Ack, min bror, jag är utom mig af ledsnad och vrede,
utbrast gamle-grefven. Nu ha vi då ändtligen kommit till ett
resultat med ... med ... människan här.

Borta vid kakelugnen stodo grefve Axel och Madeleine
och lade sista handen vid fredstraktaten:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free