- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
180

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - V. Mademoiselle La Tour

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, Madeleine, nej, sextusen åt dig, som vi kommit
öfverens om, men ingenting särskildt åt gossen. Honom vill
jag själf utackordera och draga försorg om.

— Ah, hvilket Best! Så hör daa De slemme karl att — der
kleine Bube ist gestorben for lange, lange siden. Da jeg
keine Geld bekommen können for hamen, kan De lige saa
gerne faa den hele Sanning at vide. Adieu, mon ami!

Och så neg mademoiselle La Tour, alias fräulein Thürm,
nätt och maliciöst och försvann nedåt allén, där vagnen väntade.

På unge Axels vanligen så bleka kinder brann en högre
glöd än någonsin och han tuggade i full förtviflan de stora
rödblonda.

— Kan farbror någonsin förlåta mig detta? mumlade han
med ögonen mot golfvet.

— Det blir det vi få se, min gunstig junker, fräste
gamle-baron argt. Inte för att jag varit något helgon i mina dar,
och karlar emellan kunna vi väl öppet tillstå att vi inte fästa
oss så mycket vid själfva saken. Men att med en sådan där
knyta sådana förbindelser, ge dem sådana band på sig, att
man nödgas köpa sig fri som en missdådare, det är för
lättsinnigt, Axel.

— Jag förtjänar skrapan, farbror. Jag har varit en
bångstyrig slyngel, som inte stått bunden med en grimma. Men
farbrors förtroende skall bli mig en sporre till ett annat lif.
Jag skall aldrig be om att få sätta foten i en stigbygel annars.
Kärleken till en ädel flicka lägger tygel på hvarje hederlig
man, och om farbror vill glömma detta, svär jag att aldrig
mera bryta banan eller skena öfver skaklarna.

Gamle baron klarnade upp i anletet.

— Kom hit pojke! Det kan inte f-n vara ond på dig
längre. Hon ... den där ... hon är väl riktigt borta nu?

— Jaha, gudskelof! suckade gamle-grefven och torkade
sig öfver pannan i långa, eftertryckliga tag.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free