Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VI. En bruten man och en bunden kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men gamle Örn hade inte på länge kunnat uträtta något
med sina magra, skälfvande armar, och därför hade han råd
att lägga sig ned och dö ännu medan linden blommade och
apeln vid gafvelfönstret strödde sin hvita försommarskrud på
liten blyinfattad ruta.
Örn hade inte varit hvad man kallar en »bra» karl i sina
kraftiga dagar. Han hade fört ett vildt lif och ej kunnat
stanna kvar så länge vid regementet att han fått pension.
Sen hade han dragit sig fram, Gud vet huru, i en bofällig
stuga midt i skogen, dit ingen körväg ledde, och dit en flicka
från ett granntorp kom med en skvätt mjölk två gånger i
veckan. När hon senast kom var vattnet slut i spannen, och
gubben låg i sängen ur stånd att resa sig.
Det var då han ville »ha prästen till sig». Annars svor
han alltid på präster och hade inte varit i kyrkan på
femton år. Hans hustru hade dött för länge sen, »af lungsot»,
sade Örn, men det var en sådan lungsot, som man får af
vaka och gråt och rädsla för misshandel. Om han var
barnlös visste han icke själf. Det skulle visst vara kvar en pojke
af de fyra någonstädes borta i Amerika, ifall inte också han
kolat af.
Men åldringens gudlöshet var inte af det reflekterande
slaget. Den var blott en sida af ett ohejdadt, lifslångt utbrott
af ett argt och vrångt sinnes ondska; den vek för dödsfruktan,
och med tårar på de skrumpna kinderna, sökte han nu lyfta
det smutsiga, gråa, skäggöfvervuxna ansiktet mot prästen
under det han hviskade:
— Jag är en bruten man, pastor! Tala mildt med mig!
Så föll han ned på hackelsedynan, som utgjorde hans
hufvudgärd, och slöt ögonen en sekund.
— Är detta den nye prästen? hviskade han sen.
— Ja, men med det gamla budskapet till den som vill
ta emot det med ett öppet, kärleksfullt, ångrande hjärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
