- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
184

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VI. En bruten man och en bunden kvinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men hvart har flickan, som följde mig hit, tagit vägen?
Ni är för svag att vara ensam nu.

— Herr Örn skall inte behöfva vara ensam mer. Jag har
skaffat en sköterska.

Svaret kom från den halföppna dörren till sidokammaren
och där stod Gerda Stålsköld med flammande kinder och
tårar i de stora, djupa ögonen.

Det kändes Arvid som om allt blod i hans kropp velat
upp åt ansiktet.

— Ni ... fröken Stålsköld här?

— Ja, jag fick just höra i går hur ensam och hjälplös
gamle fanjunkaren låg här och därför ...

— Ja, Gud välsigne ... mumlade det från bädden.

Först nu såg Arvid sig omkring i rummet. Borta vid
spisen stod en skål soppa och en butelj Bordeaux. Jaså, fröken
på Hjelmskog brukade gå omkring i stugorna och spela
räddande ängel!

Flickan, som burit dit det där åt fröken, återkom nu från
byn och skulle stanna tills sköterskan kom. Efter ett vänligt
farväl till gubben Örn trädde Arvid och Gerda ut på den
murkna planka, som skulle föreställa farstubro.

— Vänta litet, pastor! Jag har en vän med mig härinne
i buskarna, ropade fröken Gerda och sprang från den lilla
stigen in bland träden.

Arvid mörknade och kände sig upprörd utan att själf veta
hvarför. Jaså, fröken Samaritan hade fästmannen med sig
på sina barmhärtighetsvandringar. Det var ju att förena det
nyttiga med det nöjsamma.

Han hade helst velat gå ensam nu, men hon hade ju inte
lämnat honom rådrum att säga farväl. Med dröjande,
motvilliga steg följde han efter in bland träden. Där låg
naturligtvis herr grefven och löjtnanten på mossan och njöt af
sin havanna, kanske också af monsieur Zola eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free