- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
187

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VI. En bruten man och en bunden kvinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hm ... är ni riktigt säker på att det var rätt att
lyssna så där? Jag trodde mig vara ensam med den sjuke.

— Nog är jag tillräckligt väluppfostrad för att veta det
man i allmänhet ej får lyssna; men att lyssna på Guds ord
kan väl aldrig vara illa, och i alla fall fick jag aldrig tid att
komma fram och hälsa, innan ni redan börjat ert samtal med
den gamle.

Arvid log.

— Men fröken Stålsköld vet kanhända, att det äfven i
vår kyrka finnes något som kallas »bikt», och att hvad där
säges bör stanna mellan ...

— Jaha, men gamle fanjunkarn visste att jag var där.

— Nå, i så fall återstår för mig blott glädjen att ha haft
er till åhörare.

— Nu förstår jag huru ni kan trifvas härute, i enslighet
och ... och ... små förhållanden. Det måtte vara skönt och
härligt att vara så genomträngd af en lifsidé och kunna tolka
den som ni! Vid sidan af en sådan lifsuppgift, känner en
annan sig så liten och onyttig.

— Nej, fröken Stålsköld, säg ej så! Har icke äfven ni
den skönaste uppgift! Att vara allt för en man, att vara en
af två, hvilkas alla tankar, känslor och sträfvanden gå åt
samma håll, att för talrika underhaf ... Aj, hon bits!

Foj Suleima! Nej för all del, hon bara nafsar på lek
efter dem hon tycker om. Ni kan känna er smickrad. Men
hvar voro vi nu? Jo! Tror ni att riktigt många äktenskap äro
sådana?

Hon såg på honom allvarligt och djupt, som hade hon
velat skåda innanför både anlete och prästrock.

— Jag fruktar nej, men de borde alla vara det.

En stund hördes blott knastrandet af små torra kvistar
på stigen och ljudet af Suleimas hofvar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free