Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VII. Storfrämmande i Kvislinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en sådan dag på Hjelmskog, som gamle-baron
gäspande utbrast:
— Om vi rent af skulle ta och hemsöka prästen?
— Käre Kasimir, det blir för odrägligt, två mil i damm
och värme, sa friherrinnan.
— Nej, jag menar inte Sjöredaprästen utan pastorn i
Kvislinge, trubaduren Magnusson.
— Han är ju ungkarl och har det visst rätt torftigt. Vi
sätta honom bara i förlägenhet, stackars karl. Han har aldrig
bedt oss.
— Prat, just därför att han är ungkarl kan han affärda
oss hur kort som helst, med ett glas friskt vatten om han
behagar. Har han några droppar hallonsaft att slå i det, så
är det öfverdådigt. Sen åka vi igen. Vi ska inte pressa
honom på supé.
Arvid stod vid bibänken vid bodväggen där södersolen
baddade på och millioner små flitiga arbetare surrade
omkring och vimlade i kupornas fluster, tyngda af dagens skörd.
Rocken hade han lämnat därinne i kammaren, och bina kröpo
omkring på hans skjortärmar. Han var bondpojke och
förtrogen med deras lif och vanor, han kunde taga dem med
blotta händerna och röra dem huru som helst utan våda. De
kände instinktlikt att han var en vän.
Sådan är kärlekens makt öfverallt i naturen.
Också intresserade bina honom i högsta grad. I deras
närhet hvarken hörde han eller såg på långa stunder något
annat, och varseblef därför med förfäran när han händelsevis
tittade upp, att vid verandan, d. v. s. mellan honom och hans
rock, höllo två fullastade vagnar med herrskap från Hjelmskog.
Hans första tanke var att taga till bens en lof utomkring
gårdsplanen, smyga in köksvägen, därifrån skicka Lovisa in
efter rocken och så rädda situationen. Men han var oviss
huruvida mor var i lämpligt skick att »taga emot» och ryste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
