Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - VIII. Kampen mot den blinde guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademien lade en efter annan af de nya läxorna i den nya
formen bakom sig, allt eftersom tentamen efter tentamen
närmade honom till den klufna kragen.
Hon var ljus och vän, och ett moln gled öfver hennes
ögon då Arvid berördes af frestelser till sådant, för hvilket
man blyges en gång då man famnar sin rena brud.
Hade hennes drömda, blida bild varit starkare än
frestelsen?
Icke alltid; vid en pröfning efter »handskemoralens»
måttstock skulle Arvid, fast han af kamraterna ansågs nära nog
som en moralisk pedant, befunnits för lätt. Men den
hägrande bilden af hans egen drömda pastorska hade i sin mån
bidragit att hindra honom från att falla så djupt som många
andra, och i fattigdomen och flitens energi hade den goda
bundsförvanter.
Hon skulle vara ljus och mild och en folkets dotter, en
som aldrig skulle tycka sig vara för mer än mor och se henne
öfver axeln. Hon skulle dela hans plikt som de fattigas vän
och de sjukas hjälparinna; hennes lilla kvinnohand och stora
kärlek skulle tränga fram där prästen talat ut och mannen
stod rådlös. Icke ens de eländigaste finge kylas i sitt
förtroende af att hon var »för fin» för dem.
Med ett slag hade bilden skiftat anlete och gestalt. Hög
och imponerande, mörk som natten, fast vän som majsolen,
när hon ville, fin i sitt väsen och stolt i sitt skick, högt öfver
honom och mor, genomborrande dem båda med stora, bruna,
glänsande ögon, stod hon, som, utan att han vetat däraf,
stulit sig till hvarje atom af hans hjärta.
Barmhärtige Gud, huru skulle det sluta!
Att hon var en annans trolofvade gjorde honom ingen
sorg, så fjärran och oupphinnelig syntes hon honom ändå.
Snarare tänkte han därpå med bitter tillfredsställelse; det
skulle med ens kväfva alla galna tankar, det skulle draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
