Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XI. Konfirmationsberedelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockar Hjelmkvist stod bredvid, lika bredbent som i
våras, men något mera aktningsfull. Den nye pastorn hade
aldrig kommit till klockargården för att låna pengar eller be
om någon annan handräckning, och vänligt men bestämdt
afböjt hvarje behandling af sockenskvallret i sakristian.
Nu hade dock gubben Hjelmkvist tydligen något på
sinnet, som han nödvändigt måste meddela sin själasörjare,
kosta hvad det ville.
— Herr pastor ...
— Är det något?
— Ursäkta, har pastorn sport till baronens nyligen?
— Nej, svarade Arvid förvånad och såg på klockaren.
— Hm ... hm ... pastorn vet väl att fröken skrifvit
korgen åt sin grefve?
Pastorn ryckte till och reste sig till hälften från stolen för
att afklippa diskussionen, men — hans knän hade med ens
blifvit så underligt matta.
— Det kan väl inte vara sant.
— Jo, det är dagsens sanning; min brorsdotter är
kammarjungfru där. Skomakarns Fina, pastorn vet.
— Jaså ... hm ... Hjelmkvist går väl upp på läktarn nu
och ser efter hur den unge seminaristen, som spelar och
sjunger i dag, sköter sig.
Nej, den prästen var då omöjlig! En erinran att passa
på tjänsten till svar på en så intressant nyhet!
Ack, vår Herre har i sanning att sköta med att hålla reda
på både sina herdar och får här på jorden! I de stora, fina
samhällena, där fåren leka societet och herdarna mer och
mindre äro Kristi kavaljerer, nå, det kan nu så vara, men
härute i Kvislinge! Ack, här sutto fåren och sörjde öfver sin
potatis, och herden såg blott med sin själs blick ett par bruna,
genomborrande ögon under en låg, bred panna, han hörde
blott en röst, som jublade inom honom: »Fri, fri!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
