- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
230

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XII. Hemlof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XII.

Hemlof.



Klockar Hjelmkvist fick hämta lappen med söndagens
psalmer på ute i köket i komministergården, klockan
i salen hade gått ner och stannat, utan att någon
gifvit akt därpå, och Lovisa smög omkring på tå.

Mor Märtha var sjuk.

Blek och nedböjd satt Arvid vid bädden och såg huru
det magra bröstet mödosamt häfde sig och det skrynkliga
ansiktet blef mindre och mindre, liksom sjönk tillbaka i
spetsmössan för hvarje dag.

Det var September nu, och mor Märtha hade inte känt
sig riktigt kry sedan slutet af Juli. Hvad sjukdom det var,
gaf inte ens provinsialläkaren riktigt besked på; det var visst
fara att urverket höll på att löpa ut, och det fanns inte något
tvingande behof att lefva, någon ängslande omsorg, som drog
det upp igen.

Att lägga sig sjuk medan lönen för hvarje timmes arbete
behöfdes till mat och böcker åt Arvid, nej, det hade varit
omöjligt. Att gå bort från Arvid medan han ännu flackade
omkring stiftet på missiv som extra ordinarie, som konsistorii
skjutshäst, nej, det hade varit för bittert. Men nu hade
fjäderns ängslande spännkraft slappats, nu satt Arvid i eget
hem på andra året, och lika länge hade mor med honom
delat oberoendets glädje; nu hämnades de sträfsamma åren,
kylan i vindskupan och brödsorgen uti trötthet och svaghet,
uret lopp ut, det hväste och surrade i det magra, insjunkna
bröstet, det gamla verket repeterade för evighetens tolfslag.

Men mor Märtha var nöjd, som dagakarlen när han ser
solen dala i väster. Visst var det svårt att skiljas från Arvid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free