- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
234

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - XII. Hemlof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trolofningsring i sällskap; det brukades inte så i gamla
bondehem, bara vigselns enkla smycke. Du glänste icke gul, ty
det var ingen »frus» hand, som tagit dig emot; det var bara
unga mor i Hultåkra, och hon hade nog af silfver. Den hade
nötts i idog sträfvan, den hade slitits tunn i värnande af hus
och hem och makes trefnad, i lust och nöd.

Arvid böjde hufvudet och tryckte sina läppar mot den
fula silfverringen, smal som en tråd.

Det hade väl gått en dag, kanske två. Arvid satt vid
skrifbordet utan att arbeta, och blickade utåt sjön utan att
se. Då knäppte låset i dörren och ett steg hördes på
lappmattan.

Med en suck återvände Arvid till verkligheten, och grep
mekaniskt i nyckeln till lådan där betygsblanketterna lågo.
Men det var intet tjänsteärende nu; när han vände sig om,
mötte hans blick fröken Gerda Stålskölds.

Han reste sig och tog ett par steg emot henne.

— Jag visste ej att herrskapet återkommit hem. En stor
sorg, som drabbat mig, har ...

De stodo midt emot hvarann och sågo in i hvarandras
ögon. Det var hon själf och likväl icke hon. Där hade
kommit något till i det stolta anletets uttryck ... eller var det
ens stolt längre? Nej, där var denna himmelska blick midt
emellan bön och fråga, som den obekända kärleken har i den
älskades åsyn.

Hon böjde det vackra, mörka hufvudet och där glänste
tårar i de bruna ögonen då hon tryckte hans hand.

— Jag vet ... och har just kommit för att säga hur
innerligt jag deltar i er sorg. När jag kom in här var det så
tungt att tänka att hon, den älskliga gamla ...

Det hade varit liksom något förstelnadt i Arvids hjärta
sedan mor gick bort. Han hade gått som i en dröm med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free