Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - I. Hvarför man behöfde inackorderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allé och anlade rundel på gårdsplanen och satte dit en påle
med stor glaskula på ändan.
För dem, som känna sig kallade till possessionater, kan
det ju vara godt att veta, att detta är allt hvad som behöfs
för att göra bondhemman till herresäten i Småland.
Men när pappas landtmätarearfvoden försvunno, var det
platt omöjligt att Westberga, ehuru skuldfritt, kunde försörja
fru Westberg och alla barnen. Ack, det gick ju åt hela tre
tunnor hafre till en vanlig snygg ylleklädning af »köpetyg»;
den potatis, som ej direkt hamnade på informatorns tallrik,
medtogs nästan helt och hållet till gäldande af hans lilla lön,
den tid man hade informator, och när man fick trehundra
kronor för ett par tolf kvarters oxar, skulle guvernanten ha
de tvåhundratjugofem, hvilket likvisst ingen kunde säga vara
för mycket för en ung, hygglig människa, som gått genom
Storckenfeldtska pensionen i Jönköping med goda betyg och
nästan tänkt resa till Schweiz för att utbilda sig i franska.
Först, när man såg att ekonomien inte gick ihop,
annonserade man gården till salu. Agenter kommo och
spekulanter kommo. De berömde både stället och fru Westbergs
puddingar, talade om att anlägga ett lusthus här och en berså
där, drucko mycken konjak, reste och lofvade att »låta höra
af sig». Men ingen enda gjorde det, inte ens en ung man
från Arvikatrakten, som fått låna salig pappas päls, emedan
väderleken slagit om och blifvit kylig, medan han var ute och
spekulerade.
En af de första riktigt vårlika dagarna i Maj, nära ett år
efter det pappa gick bort, satt fru Westberg på verandan
med sin stickstrumpa och sina flickor och var allvarligt
bekymrad. Rättaren hade sagt, att till rågträden behöfde köpas
gödning för minst tvåhundra kronor, och det såg ut som
skulle det inte bli någon annan råd än att sälja fölungen,
salig Westbergs stolthet och glädje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
