Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - I. Hvarför man behöfde inackorderingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre löjtnanter och sedan alltid något extra, som ödet beskärde:
en vice häradshöfding eller två notarier. Nej, de snälla
flickorna togo allting lättare än Thilda, först och främst sina
plikter, och när de skurit en sillsalat, kände de sig i själen
som om de utfört ett storverk, hvilket försynen, strängt
taget, icke haft lof att fordra af två så små sylfidiska brunetter
med naturligt krusiga, svarta lockar öfver hvita pannor,
handsknummer fem och tre kvart och fötter, ja hvar sitt par
förtjusande små smala, högvristade fötter, som togo långa
vindstrappan i fem eller sex blixtsnabba steg och hvilkas idealiska
form icke ens kunde döljas af Stensjöhults sockenskomakares
brist på artistiska anlag.
Jag har beskrifvit dem, som hade de två flickorna varit
en enda; det var också en likhet dem emellan nära på så
stor som mellan två mörka, läckra, glänsande körsbär på
samma gren, som hängt åt söder och värmts af nordens korta
men ljufva sommar. I tycken och vanor röjde de dock små
skiljaktigheter. Gerda tyckte om att sy åt torparbarnen och
på ett högst opraktiskt sätt utfodra dem med mandelbakelser,
när de kommo fram till herrgården; Evy skref vers i smyg.
Gerda var vid sina nitton år mycket tillbakadragen i
herrsällskap, Evy hade minuten före afresan från sista
brunnsbalen blifvit öfverraskad af mamma med regnkappan bara
dragen på den ena armen och det lockiga hufvudet på
axeln af en ung agronom från länsstaden. Men det var mest
på barnslighet; Herre Gud, hon var ju då bara sexton år.
Med en mera principfast och reflekterande mamma, en
pappa som tänkt litet mer öfver barnens fostran, skulle, trots
olikheten i lynnen och naturanlag, af döttrarna i samma hus
icke en kunnat utveckla sig till en nyttig och arbetsam flicka,
medan de två andra växte ut till fagra dagsländor, som föga
togo sig för. Men Westbergska huset var ett af de många,
där ungdomen nu för tiden »dresseras i frihet» och får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
