- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
259

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - III. De komma allihop

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hennes fina, spensliga figur med det lilla blonda, barnsliga
ansiktet passade inte synnerligen väl till sorgdräkten, som hon
envisades med att bära ännu på tredje änkåret. Fröken
Ljungklint satt bredvid och hade redan fått del af huru
bortgången af en sådan man som salig Arthur Palmkvist kan
ödelägga en kvinnas lif, huru man aldrig reser sig efter ett
dylikt slag och huru barnsligt det är att försöka vare sig att äta
eller sofva som andra människor när man lidit en dylik förlust.

Och fröken Ljungklint förstod henne och tänkte på sin i
otid bortgångne provisor, och smekte lille Henrik och tryckte
den arma änkans hand. Och fru Palmkvist frossade af sorg,
jordgubbar och sympati, och kände på sig att här skulle hon
nog få det trefligt.

På verandan hade en hel del af ungdomen slagit sig ned.
Kandidat Adolf Star satt, medelstor, välklädd och mörkhyad,
och koketterade med långt, mörkbrunt helskägg och vacker
medicine-kandidat-examen vid knappa 23 år, samt
kollationerade med fröken Follin att de måtte bestämdt sett hvarandra
på ett stort bröllop på Phœnix.

Fröken Larsson från Malmö, rödblond, 25-årig, bred om
höfter och lif, men ändå, enligt sin pappas skriftliga försäkran,
lindrigt hysterisk, satt och andades småländsk barrdoft alldeles
som på beting med en stor, präktig, svällande röd mun med
32 friska, breda tänder, och en näsa, som vette lindrigt uppåt.
Hon var ju ditkommen för att andas furuskogsdoft och då
var det så godt att börja med samma, tyckte Amelie Larsson
och gapade som en nyfångad braxen mellan hvar gång hon
begrof de breda, friska 32 i steken. Och så kunde hon inte
begripa att inte fröken Florstedt från Växjö kunde se att
hon hade hektiska anlag. Ja, det var för resten mycket som
lilla Amelie inte begrep. Pappa var ännu ladufogde då
hennes pensionstid skulle infallit, och intet naturligt geni hade
upphjälpt hvad som brast i uppfostran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free