Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IV. En famille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit in med en skinkomelett och blef alldeles förtviflad öfver
situationen.
— Yes, yes, all right! Si det tycker jag om! Och vill
gamla misstress ha sig en liten motion i gungan eller en tur
i buggy eller sån kommers, så kom ihåg att Kalle Johnsson
bor på östra gafvelrummet!
— En bit omelett, herr Johnsson! interfolierade Gertrud,
för att ge samtalet en annan riktning.
— Tack, my dear miss! Jaså, gamlan är öfverstinna. Ja,
Herre Gud, därute i Kansas vid korsvägen, som låg närmast
farmen, där jag först arbetade, där hade vi också en gammal
tant af den sorten. Hennes gubbe stod som kapten vid
tjugofjärde regementet, när kriget bröt ut och han slog igen
butiken, för han var garfvare också, miss. Men det var själfva
fan till karl, miss. På sex månader var han öfverste, precis
som gamlafruns gubbe här, och di sa att när han red
framför fronten af sitt regemente kunde ingen se att han
någonsin i sitt lif haft att göra med ett kalfskinn eller att hans
pålle dragit sulläder till marknaderna i tre år. Men vid
Richmond kom en kanonkula och knipsa honom tvärt af, innan
han hann säga så mycket som aj en gång, och där stod nu
öfverstinnan med sju barn och åtta gesäller. Nå, hon var
ett fint och galant fruntimmer, precis som jag vill hoppas
gamlan här har varit i sina unga dagar, och hon fick snart
upp en krog därute vid korsvägen i Kansas. Det var fan till
nobel kvinna, miss! När hon stod bakom disken, fullriggad
i sidenklädning och halskrås och guldkedja, såg hon ännu
ganska passabel ut, men Gud hjälpe den, som kom henne
för när! En kyss eller två öfver brandyglasen åt en gammal
kund, det räknade hon inte med; men om någon slyngel
larfvade innanför disken och ville ta’ na om lifvet och prata
strunt och t. ex. säga: »Öfverstinna, jag älskar er», så vid
lefvande Guden smällde inte hennes små, hvita näfvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
