Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IV. En famille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hon hade sin aflidne provisor och sina minnen och
hon var vänlig mot kandidat Star och sydde i två af hans
västknappar; men spände sig för hans triumfvagn gjorde hon
inte, så liten och blek och anspråkslös hon var.
Salig Arthur Palmkvist lopp större fara att glömmas än herr
provisorn, ändock han lefvat nog länge att bli i tillfälle gifva
sin lilla Alfhild två släta ringar och en liten knubbig Henrik.
Visserligen frossade den unga, otröstliga änkan fortfarande
med passion på sin smärta och fru Westbergs jordgubbar
och stoppade sin Henrik med smörgås, så att, om det
verkligen legat någon sanning i hvad hon skref att »han åt som
en fågel», måtte hon närmast tänkt sig en kalkon. Men
dessemellan fann hon tydligen stor njutning i att fråga
kandidaten om hon hade hektik och hjärtlidande, om lilla Henrik
möjligen led af skrofler, om kandidaten var en sån där otäck
materialist, som alla andra läkare, så att han inte trodde att
hon finge omfamna sin begråtne Arthur i en annan värld,
och om han verkligen trodde att man kan älska riktigt riktigt
mer än en gång i ett människolif?
Och kandidaten, som var en stor spjufver, men med
synbart välbehag och varma blickar betraktade en ung, vacker,
otröstlig och vetgirig enka, svarade, att hektik hade hon inte,
att det hon trodde vara hjärtlidande berodde på att hon under
bröstet var för mycket uppfylld af jordgubbar och grädde,
att de flesta bra karlar haft skrofler som pojkar, att en kvinna
med varmt, rikt hjärta borde kunna hysa riktigt riktig kärlek
minst två gånger i sitt lif, men att man då inte borde hålla
allt för strängt på återseende i en annan värld, »ty tänk er,
min goda fru Palmkvist, om det otroliga skulle hända, att
äfven ert hjärta ännu en gång skulle tala och det mycket
sannolika inträffade att det funne gensvar; huru skulle ni då
bära er åt, när ni i himlen mötte herr Palmkvist och hade
en annan karl under armen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
