Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - V. Flirtationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, om han hade sett hur de små gråa ögonen tindrade
och de röda kinderna glödde! Att tänka sig att han, så ung,
så stolt, trycktes ned af penningbekymmer! Hvad skulle hon
inte velat ge för att okänd, osynlig kunna jämna hans väg,
kunna hjälpa honom fram till målet; för att sedan, gömd och
glömd, se honom lycklig och stark, oberoende och frimodig
verka på den plats han ställt sig, utan att ana hvilken vänlig
hand som makat stötestenarna undan hans fot! Huru lycklig
hon skulle vara utan ett ord till tack!
Men — så smög sig en annan bild fram invid den unge
doktorns sida. Den antog ömsom Gertruds, ömsom Evys
eller Jenny Follins drag, och då kändes det så hårdt och
kallt i hjärtat. Ack, det är oss mycket lättare att själfva
försaka, än att se någon annan njuta den lycka hela vår själ
åtrår.
Kandidaten hade fallit i tankar. Det hopskrynklade
afslaget på en framställning om borgen, som låg i kavajfickan,
hade han glömt. Det susade i träden, det glittrade på
blommor och blad, fågelkören tog ständigt upp nya visor och han
var bara 23 år. Han kände sig ånyo stark och modig och
som om han behöft slå armen om en rund midja för att finna
jämvikt bland alla vår- och sommarkänslor i sin själ. Och
så, när vägen plötsligt spärrades af en gärdsgård, där några
afbrutna stänger visade »stättan» där jägare och
bärplockerskor brukade äntra öfver, och fröken Florstedt studsade
tillbaka litet för det oväntade hindret, tog han ett par snabba
steg, och med ett hastigt »får jag lof!» slog han armen om
den lilla älfgestalten och förflyttade henne stadigt och varligt
på andra sidan. Hm! lilla pyret var ju varmt och mjukt precis
som andra kvinnor, och det var sol och sommardag och han
hade nyss fyllt 23 år.
Och hon hade alldeles glömt att skrika till, helt litet, fast
hon kände att hon bort det, och hon kände hans starka arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
