- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
280

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VI. Mammas födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men har han inte kommit tillbaka?

— Jo, varsch.

— Hvar är han då?

— Ja släppten i hagen mä samma.

— Herr Johnsson?

— Äsch, Bläsen vet ja.

— Men hvar ä herr Johnsson?

— Ja, si vet ja rakt inte. En liten vänning ätter han
riet åsta, kom Bläsen i pin kaljér å hade ingen harre i
sällskap; han har väl lassat å honom i ett dike, för Bläsen ä så’n,
att om han kommer i lag mä nå’n som han inte trifs mä, så
lunkar han helst ensammen.

— Synes vara ett klokt djur, anmärkte kandidaten under
Ottos lifliga gillande.

— Usch så hjärtlöst sagdt! Tänk om den unge, hygglige
mannen tagit någon skada! läspade lilla fru Palmkvist.

Då hördes raska steg på sandgången.

— God morning, ladies and gentlemen. Gjorde en liten
ridtur i dag. Mycket angenämt tills hästen och jag råkade
i dispyt om vägen. Fru Westberg, jag gratulerar på det allra
hjärtligaste! Jag skulle just rida till stationen. Måtte ni få
lefva och trifvas i många, många år! Och hämta en liten
födelsedagspresent. Må lyckan hägna er ålderdom! Var så god!

En solid präktig guldbrosch glänste mot den förvånade
mammas häpna ögon när hon öppnade ett etui, som herr
Johnsson räckte henne.

— Men är herr Johnsson alldeles tokig! Är detta åt mig?

— Yes, very well! Passar det?

Lilla fru Palmkvist blef intresserad. Han måtte vara mycket
rik, den unge mannen. Hastigt flyttade hon sig närmare, lade
hufvudet på sned och såg Westbergas Crœsus in i ögonen:

— O, så utmärkt vackert och smakfullt! Hvad det måtte
kännas ljuft att så där kunna lägga sina vänliga känslor i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free