- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
281

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VI. Mammas födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dagen! Åh herr Johnsson, jag har varit så grufligt ängslig
för er!

— Efter herr Johnssons lysande entré våga vi väl
knappast komma fram med våra enkla hyllningar; men tant
Westberg besinnar nog skillnaden mellan den som varit i det stora
guldlandet eller icke, sade Jenny Follin och sköt fram ett
blomsterkort och en liten virkad krage mot mamma Westbergs
kaffekopp. Och så plockades där från bordet fram i förväg
ditlagda kort från alla de öfriga och små andra minnen från
ett par af inackorderingarna. Endast kamrern gick ute vid
krusbärsbuskarna och låddes om ingenting. Star klappade
honom på axeln:

— Har inte kamrern något kort?

Kort? Hvad säger ni? Nu på förmiddagen! Nej unge
man, jag har inte tagit i de fördömda lapparna på tio års tid.

Först efter slutet på den glada frukosten närmade sig Otto
till Jenny, som han förut blott mycket ceremoniöst hälsat på
afstånd med en stel bugning:

— Vår »amerikanare» visar sig ju riktigt på styfva linan.

— Det är en snäll ung man, fast i mycket ännu såsom
ett stort barn.

— Men sådana höra ju himmelriket till, om man får tro
skriften, fröken Follin. Och ... skall jag döma efter den
vänlighet ni visar honom, så ... så ... vore jag frestad tro att
skriften har rätt.

— Herr Westberg! Hvad är meningen? Jag tycker att
ni helt enkelt borde känna er vänligt dragen till en person,
som verkligen visar så mycken okonstlad, hjärtlig välvilja
mot er familj.

Otto tvärstannade och lyfte på hatten, under det ett
sardoniskt löje lekte öfver hans vackra drag:

— Jag ser att skriften har rätt. Herr Johnsson har så
mycket att glädja sig åt, att han nog inte märker bristen på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free