Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VI. Mammas födelsedag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tacksamhet hos den stackars fattige civilingenjören. God
morgon, fröken Follin!
Först när han gått blef Jenny stående som förstenad och
såg efter honom med stora, förvånade ögon. Hon rodnade
af vrede och den fint mejslade underläppen skalf som af
en annalkande gråt. Han hade sårat och förolämpat henne.
Hvarför? Ja, hvarför? Men alltefter som detta »hvarför?»
trängde sig inpå henne och kräfde svar, ljusnade hennes drag
och pannan blef lugn och klar.
Nej, inte upp till de andra just nu ...
När Jenny Follin efter ännu en styf halftimmes ensam
promenad kom in i stora salen, där fröken Ljungklint och
Vivan sutto vid pianot och tröskade igenom sitt tema för
dagen, sprang hon fram och slöt dem båda i famn med
stormande häftighet och jublade:
— Åh flickor, hvad den sommaren är härlig ändå!
Och lilla Anna Ljungklint log mildt och såg på den friska,
strålande, härliga flickgestalten och svarade:
— Ja, Jenny, sommaren är det bästa af alltihop. Eller
kanske våren ...
Men inom sig själf tillade hon: »om inte vintern inom oss
kommit förut», och så foro hennes tankar åter till salig
provisorn och fingrarna formade omedvetet å klaviaturen, mera
längtansfull än någonsin:
»Till dig, till dig, du sköna Normandie!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
