- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
286

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VI. Mammas födelsedag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Har ni aldrig dansat förr då?

— Joo ... förr ... lite, men jag är rädd att jag inte ...
inte kan dansa på herrskapsvis ...

— Se så, kom nu bara!

Jo bevars hvad mister Johnsson kunde dansa! Ingen fot
var mera taktfast, ingen arm mera stark att föra sin dam än
hans; men Gud hvilka hopp! Han stampade, slog hop
klackarna och hade en hel del omotiverade språng och fasoner.
På ett par hvarf var han obestridd herre på täppan och alla
andra hade sprungit in i hörnen för att se på. Själfva lilla
fröken Ljungklint lutade sig ned mot pianot och hade svårt
att bärga sig för skratt.

— Så sluta ... sluta då! flämtade Jenny.

Stackars mister Johnsson! Berusad af Jennys vänlighet,
af känslan att hålla henne i sina armar, hade han rusat åstad
både döf och blind. Men då han nu stannade och såg sig
som ensam kavaljer på golfvet och huru alla de öfriga stodo
och sågo oroväckande muntra ut, då kände han sig djupt
olycklig, släppte sin dam midt i salen utan den ringaste
komplimang och rusade ut. Men Jenny hvarken såg förlägen ut
eller deltog i de öfrigas munterhet; lugn och »chic» som
vanligt strök hon en ostyrig lock åt sidan, gick ut på verandan
och började underhålla sig med kamrer Hemming. Men som
denne efter sin vana förde konversationen alldeles oberoende
af hvad som yttrades till honom, tröt samtalet snart. Då
reste sig Otto, som hvilat öfver nästa dans, gick fram till
henne och sade:

— Dressyren går ju utmärkt, och vår vänlige amerikanare
finner sig nog förträffligt i sitt öde om det också går med
honom som med patron Klippings halfblodshäst.

— Jag förstår inte hvad ingenjörn menar med »dressyr»
och saknar beklagligtvis alldeles förmånen af närmare
bekantskap med såväl patron Klipping som hans häst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free