- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
291

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VII. En änkling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Köp godhetsfullt för närslutna postremissväxel sådana kläder
åt gossarna, som ... ja ni förstår. Och så förlåt all oro, allt
besvär! Men ni är ju mor, ni har själf mist ert käraste ...
Hoppas ni kan reda mina kråkfötter. Ser ni det skymmer
för ögat ibland nu ...

                                 Med utmärktaste högaktning

                                         Eder förbundne

                                 Ernst Andersson & C:o

Ja, där stod verkligen »& C:o». I den delvisa
sinnesfrånvaro, som ofta åtföljer stora sorger, hade han i tankarna
undertecknat sitt firmanamn, men det gjorde detsamma, ty
det var ingen som lade märke därtill.

Flickorna hade kommit in en efter annan för att se efter
bref. Men brefhögen låg orörd på bordet, och när Evy, som
mamma räckt brefvet med de svarta kanterna, läst upp det
högt, glänste tårar i allas ögon. Själfva Amelie Larsson
snyftade högt, fru Palmkvist satt stum och blek, tryckte sin Henrik
intill sig och kysste hans bruna hår. Thilda fingrade nervöst
på brefvet, under det stora, varma droppar föllo ned på dess
svarta kant. Evy och Vivan slingrade sina armar hårdt, hårdt
om mammas hals, och den bortgångna makan och modern,
som väl just nu i sommarkvällen, kall och stel med slutna
ögon gjorde sin ilande hemfärd mot norden, kunde aldrig fått
en vackrare, mera rörande sorgegärd än dessa tårade ögon
och öfverfulla hjärtan hos kvinnor, af hvilka ingen enda sett
henne i lifvet.

Så ljöd ett friskt harmoniskt barnaskratt därute på gården.
Man spratt till därinne och såg förfärad på hvarandra. Det
var Karl och Filip som stojande och förtjusta öfver Stars och
Ottos vänlighet att lyfta dem upp och ned i hölassen ute på
ängen och springa i kapp med dem på hemvägen, nu
stormade in i salen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free