Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VII. En änkling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vet tant att ja har åkt i stall-Johans lass ... å jag
kan springa mest så fort som farbror Otto ... Kalle på skogen
välte omkull en hel stack med ett tag, vet tant Florstedt ...
Filip blef inte rädd fast hästarna sprungo alldeles vådligt ...
Farbror Star ...
— Kom hit små gossar! Tant Julia har fått bref från
pappa och ...
— Han vill väl inte hämta oss! Vi vill inte hem till
Trelleborg. Vi vill va hos tant Thilda!
— Nej, men pappa kommer och hälsar på sina små gossar.
— Så roligt, så roligt, hurra! Då ska pappa se på när
vi åker i höet! jublade Karl.
— Men mamma kommer väl med? Gör hon inte, tant
Thilda? Annars blir inte Filip glad, inföll den andre lille.
— Nej, lille Filip, mamma är mycket illa sjuk. Hon kan
inte komma.
Det började rycka i små läppar:
— Filip vill till mamma! Du skall följa med mig till
mamma genast, tant Thilda!
Och så tog gråten öfverhand och han klängde sig
snyftande fast om Thildas hals.
— När kommer mamma, tant Julia? frågade Karl
allvarsam och fäste stora, frågande ögon på fru Westbergs
rödgråtna ansikte.
— Tag honom, du Jenny, jag kan inte! Jag står inte ut
... pustade stackars lilla mamma och sprang ut i skafferiet.
Och så gingo Karl och Filip ur famn i famn och fingo
under en skur af kyssar och tårar på sina solbrynta, tjocka
kinder litet om sänder veta att mamma rest långt,
mycket långt bort, att de aldrig skulle få se henne mer, men
att hon ändå inte glömt hvarken Filip eller Karl, utan högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
