Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - VIII. Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara densamme då han kom tillbaka. Och för första gången
hviskade hon hans namn:
— God natt, Adolf!
— God natt, min egen Alma, god natt!
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
När han kom upp på sitt rum kastade han rocken på
soffan, slängde upp fönstret, tände en cigarrett och ställde sig
att stirra ut i trädgården. Så smög sig ett bredt stolt leende
öfver det unga, käcka ansiktet.
— Lillan sprattlade emot rätt försvarligt, nästan mer än
man kunde vänta.
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Alma Florstedt sjönk ned i den gamla sitsklädda emman
i hörnet och satt länge med slutna ögon. Huru benen burit
henne upp på »flickornas rum», visste hon ej. Plötsligt spratt
hon till och mumlade:
— Min Gud, hvad har jag gjort!
Hon, fröken Alma Florstedt, till mogen ålder kommen
handelsidkerska i Växjö stad, liten och ful, respekterad
principal för tre butikflickor och en piga, innehafvarinna af solid
firma med oinskränkt kredit, hade låtit locka sig ut i
trädgården, kyssa och smeka sig af en tjugutreårig studentpojk,
som envisades att vilja förlofva sig med henne.
Förlofva sig!
När hon var femtio år, skulle han vara trettiåtta.
När han var femtio år, skulle hon vara sextiotvå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
