Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - IX. Pastor Blomgren gör kalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hvad hade han nu för allt detta?
Thilda hade varit mera kall och afvisande än någonsin,
och fru Alfhild hade först bara talat om sin outsägliga sorg
och rådfrågat honom om ett monument på salig Arthurs
grafkulle; sedan hade hon sprungit »änkleken» och koketterat
för Otto och Johnsson så att hon rifvit en lång remsa af sin
allra bästa och otröstligaste sorgdräkt.
Pastorn hade en stund allvarligt funderat på att själf springa
lite med den täcka änkan. Men hvarken längden på hans
ben eller värdigheten af hans ämbete lämpade sig för slikt.
Hvad skulle också de goda Stensjöhultsborna sagt om någon
af dem händelsevis kommit med sockenbud och fått se sin
lille klotrunde själasörjare rulla i kapp med världens barn
efter unga fruntimmer kring gårdsplanen!
Jenny Follin var själfva älskvärdheten mot pastorn som
mot alla andra; men instinkten sade honom att där hade han
då allra minst att hoppas.
Snart var kalfven blott ett minne och afresans minut för
handen. Fru Alfhild hörde till det åkande partiet. Med feta,
knubbiga händer och beskäftig omsorg svepte pastor Gustaf
filten om hennes lilla älfgestalt.
— Min godaste fru, ni får inte göra edra vänner den
sorgen att förkyla er!
Ungherrarna hade gått och rott sin väg. Gamle Hemming,
som satt bredvid i trillan, var ju oanvändbar och hörde
ingenting: det var ingen risk vid att vara litet vänlig.
— Tack, käre herr pastor, men kunde det påskynda
återseendet med min oförgätlige Arthur däruppe, så ...
— Men det är ju rent förskräckligt att tala på det viset!
Ni bör väl också tänka på de lefvande, som hålla af er!
— Oh, håller ni också af mig liten smula, pastor Blomgren?
— Ja-a då!
— Så snällt! Lille Henrik, ge farbror Gustaf en kyss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
