Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Westbergs inackorderingar
- X. En himmel och en torparhage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
X.
En himmel och en torparhage.
Om unge ingenjör Otto varit en lugn och förståndig
ung man, så skulle han nog sett att Jenny Follins
känslor för mister Johnsson närmast voro af det slag
som unga damer så ofta hysa för stora, lättantändliga gossar
i gymnasiståldern. All hyllning och beundran inom respektens
gränser fägnar och smeker kvinnan, den må nu komma från
hvad håll som helst. Det är visserligen endast den
afundsvärde, hvilken vunnit hennes hjärta, som gent emot den rena,
finkänsliga kvinnan kan sväfva öfver litet på gränslinjen till
den direkta kurtisens fält, men detta hindrar inte, att äfven
den minst koketta bland Evas döttrar med nöje hör sitt lof
hviskas af andra läppar och ser det ljunga i andra ögon än
dem som äro henne själf kära.
Hvem har inte sett en fin, aristokratisk kvinnomun krusas
till ett halft spotskt, halft gladt leende vid en torgbondes
inom hörhåll till grannen riktade utrop: »Körs, dä va ajn
liten obillitt grann kvennfolka-mänska!» Och hvilken vacker
professorsfru på solsidan om de fyrtio blir väl ond för de
vördnadsfullt beundrande blickarna från de unga männen som
söka herr professorn för tentamen!
Men kärleken och svartsjukan äro blinda. Det är väl
därför, kan jag tro, som de så ofta och bibeltroget »falla i
gropen» då de skola försöka leda hvarandra. Mister Johnsson
byggde redan å sin ännu icke inköpta gård i tankarna erotiska
luftslott med fröken Jennys vackra ansikte i tornfönstret,
vänligt nickande åt sin riddare så båld, då han, svettig och
kärleksvarm, ilade hem från åker och äng. Och Otto var
icke den som ansåg Kalle Johnssons hopp hvila på lösan sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0318.html
