Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - X. En himmel och en torparhage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i dag klifva upp på verandan med hvitt hår och gula
kinder och med bruten stämma säga: »Har jag den äran att
vara igenkänd, fru Johnsson?»
Och då skulle hon, vacker som alltid, men fet och
matronelik, och utledsen vid Kalle Johnssons prosaiska väsen, gå
emot honom med klappande hjärta och se hvad hon gjort
af den en gång så unge och vackre ingenjör Westberg. Och
vid hennes förkläde skulle hänga två eller tre unga män med
de Johnssonska dra ... Åh, det var så man kunde bli galen.
Aldrig hade Otto så i detalj genomtänkt detta skakande
drama, som i kväll, då han, alldeles ensam, begett sig på
ströftåg utåt torpen. Han ville se alla gamla, kära ställen på
fädernegården ännu en gång; i öfvermorgon skulle han ju
resa, som mamma och systrarna ännu trodde för att allt
framgent gno och arbeta på sin gamla plats. Det där om
Montevideo och Argentina var så rysligt svårt att komma
fram med för dem, då han inte ville säga den verkliga orsaken.
Se där! Kornet var redan afbärgadt på Sunes på
Sjötorpet små åkerlappar. Ja ja, det började bli höstlikt
öfverallt nu. Hur kunde det stå till med gamlen därinne, Sunes
85-årige far? Otto hade inte tittat in på Sjötorpet på hela
sommaren.
Fönstret på gafveln var öppet och där hördes röster
därinne. En vacker ungdomlig röst också. Jennys! Hon här?
Otto gick fram till stugan och satte sig på kanten af bibänken,
litet på sidan om gafvelfönstret. Han lyssnade:
— Nu ska inte farfarsgubben vara otålig och ängslas öfver
att han ligger Sune och Katrina till last. De hålla ju så
mycket af farfar allihop, småttingarna med, och tycka säkert
det är en riktig glädje att ha det gamla gråa hufvudet här i
vrån. Gud vill låta Sune och Katrina visa sina egna barn
huru en gammal far skall omhuldas ifall han låter dem själfva
bli gamla och orkeslösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
