- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
321

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inte så lätt och villigt som de öfriga låtit passa in sig i denna
krets, där slutligen alla kände sig som hade de tillhört en
familj. Om hvad han såg och trodde sig höra fick han också
ibland alldeles besatta föreställningar, som till följd af hans
slutna väsen aldrig blefvo korrigerade.

Men det var första gången i ett femtioårigt lif en fläkt af
hem mött den gamle enstöringen, som tidigt rycktes från de
sina och, först på grund af fattigdom, sedan af motvilja,
undflydde allt sällskapslif. Det var inte utan att stämman lät
litet sväfvande och den gråa skäggstubben darrade på ett
misstänkt sätt, då han en kväll efter supén gick omkring och
tryckte händerna på alla de vänliga människorna. Tidigt
följande morgon då han drog upp rullgardinen stod Frans
därnere på gården med Minka för trillan och smällde med
klatschpiskan. Kamrern skulle resa med första tåget.

Vid stationen fick Frans en hel riksbanksfemma. Aldrig
hade han trott att gamle kamrern var så »bussig»!

Följande dagen var kamrer Hemming i fullt arbete på
afdelningskontoret igen. Med van hand slängde han de tunga
böckerna af och an, och med sin vanliga, prydliga stil skref
han upp 3,000 på giro, 6,000 på postremiss och växlar på
Chicago och San Francisco. Men han kände sig precis som
en gammal stelbent kamp, som hämtats upp från ljufligt
sommarbete och satts i redet igen, och hans tröga tankar letade
sig ofta, ofta genom den dammiga rutan vid pulpeten med
en liten suck ut till det soliga, vänliga Westberga.

*



Redan i slutet på Juli hade Amelie Larsson, som nu, alla
sina lidanden till trots, fått en sådan fyllighet öfver axlarna
att hon med nöd gick genom en deuxbattang, anförtrott
kandidat Star:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free