Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länge hade herr Johnsson valt bland den mängd
egendomar, som erbjudits honom, men nu hade han förkastat
hvarje tanke på alla utom två, och hvilken af dem det skulle
bli, det ville han inte afgöra själf; det hoppades han att hon
skulle göra, som nu hela sommaren varit hans dagars tanke
och nätters dröm.
Stackars Johnsson, han hade varit rädd att förstöra denna
sin ljufva dröm och sin härliga sommar, och därför hade han
ännu inte vågat sig fram med det afgörande ordet. Han
hade inte styrka att stanna kvar en dag efter det hon afvisat
honom, det visste han, och därför var det bäst att dröja tills
de i alla fall skulle skiljas åt. Och ville hon bli hans — åh,
han kände det som om han kunnat flyga i luften af fröjd vid
denna tanke! — då, då skulle det inte dröja länge förrän de
finge vara tillsammans alltid.
Nu skulle det afgöras. Han hade varit vid
järnvägsstationen till fots och expedierat sin post, och på hemvägen
gick han och tänkte öfver huru det skulle gå till. Han skulle
naturligtvis söka träffa henne ensam, men gick detta inte för
sig inom en timme — eller kanske han inte stod ut att vänta
mera än en half — så skulle han gå fram till henne midt
ibland alla de andra och säga: »Fröken Follin, kan jag få ett
litet samtal med er?»
Så långt var allt godt och bra, men sedan kom det värsta.
Hvad skulle han säga sedan?
»Dyrkansvärdaste flicka, dag och natt är ni i mina tankar.
Jag kan inte lefva utan er. Blif min hustru!»
Nej, nej, inte så!
»Fröken Jenny, det är kanske alldeles för djärft af mig ...
af mig ... ack om ni visste ... kors hvad jag älskar er ...»
Det var då tusan att det skulle vara så omöjligt.
»Miss Follin! Det må bära eller brista, men ut måste det!
Vill ni bli min fru?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
