Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Min lilla vän, jag vill inte säga det åt honom själf,
för han är så grufligt burdus och rustikal, men han är ju
ändå en medmänniska: gif honom litet kamomillte!
— Nå, herr Johnsson, hur går det med handeln? frågade
Jenny och närmade sig vänligt.
Hade hon då alls intet hjärta? Förstod hon då alls inte
hur det stod till? Nej, det tycktes inte så.
Han hade bitit ett allra som lillaste hörn af en
knäckebrödssmörgås, som i hans mun tycktes honom ha antagit
alldeles jättelika proportioner. Han sväljde och sväljde och
såg på henne med stora, trofasta, blåa ögon.
— Ack fröken, det blir ingenting af.
— Inte med hela handeln?
— Nej, om åtta dar, när jag fått lite ordnadt för mig,
reser jag åter öfver till gamla Kansas; där passar jag visst
bäst, och där — han sänkte rösten till en hviskning — blir
man hållen för en människa, om man också bara varit en
fattig torparpojk härhemma.
Jenny rodnade och lutade sig djupt öfver tallriken. Hon
förstod nu allt, och hon kände förebråelser för det hon inte
varit nog försiktig med detta stora, naiva barn.
Lilla otröstliga fru Palmkvist hade uppsnappat en del af
samtalet.
— Ah, jaså, herr Johnsson trifs inte här hemma i våra
små förhållanden. O nej, jag säger inte om det. Åh, jag
skulle själf kunna längta dit ut till den vida härliga västern.
Där skulle jag kanske kunna gömma min smärta.
Och hon gaf stackars Johnsson ett par tre stycken af sina
allra fagraste och mest vemodsfulla blickar.
Om ett par timmar stodo bläsarna återigen stampande
gårdsplanens sand med blanka hofvar. Koffert efter koffert
bars ut och herr Johnsson gjorde sin rund i kretsen och bjöd
farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
