Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade redan en gång kramat Jennys hand och tackat
henne för all vänlighet under dessa lyckliga månader. Nu
stod hon i hans väg ute i vestibulen och det såg ut som om
han ämnat säga henne ännu ett farväl. Men så vände han
sig plötsligt och tvärt mot väggen där hans öfverrock hängde,
och stod länge och famlade innan han fick den loss från
kroken.
— Flickor ni — sade unge Frans till systrarna, när
bläsarna försvunno med herr Johnsson — ni skulle gett honom
af mammas Thielemans droppar, för kamomillen förslår inte,
för han ä visst illa sjuk och har alldeles vådliga knip i
magen, för när han vände sig mot väggen såg ja så tydligt att
den stackarn hade stora tårar i ögona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
