Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besvarade denna hennes karesser lite kyligt, såg henne
förebrående in i ögonen och hviskade:
— Men Alfhild, hur kunde du?
Alfhild slog skamsen ned blicken och svarade just
ingenting. Ack, de två, som sett sitt allt i världen ryckas bort af
döden, hade ju så heligt kommit öfverens att troheten skulle
räcka långt bort öfver griften och att intet i världen fick
lindra en sådan sorg som deras.
Men nu skuttade hon lätt och käckt upp i trillan till sin
Gustaf, som satt där och otåligt viftade med sin blåa
silkesklatsch och undrade om han ändå inte en gång skulle få det
att smälla när han kom ut på stora vägen och inte behöfde
ta hänsyn till några kringståendes ögon. Och fru Alfhild
tyckte att en lefvande komminister i egen om ock enkel trilla,
dock är bra mycket bättre än en död provisor på en annans
kaminfris.
Och när Pålle gnodde åstad, nickade och viftade hon
alldeles förtvifladt, viftade med näsduk utan svart bård för
första gången efter käre salig Arthurs bortgång.
Så blef det bläsarnas, Minkans, hennes nåd Kopparhjelms,
kandidatens, Jenny Follins och Alma Florstedts tur.
Hennes nåd öfverstinnan hade lofvat att ge Frans, som
blifvit hennes synnerlige gunstling, ett litet minne vid
afskedet. Frans var mycket spänd på hvad det månde bli för
något. Hans tankar sväfvade mellan ett salongsgevär och en
patenterad fisk-kolp. När hennes nåd nu tog adjö af honom
hade hon något uti ett papper i handen. Det svartnade för
hans ögon ... Store Gud, det var visst en klocka ...!
Öfverstinnan log nådigt:
— Se här, min snälle vän, något som snälla gossar bruka
tycka mycket om och vara rysligt rädda om. Jag ger det i
sanning inte till hvem som helst, men min snälle gosse är
en sådan rar gosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
