- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
336

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hör, de ropa på er!

Han lutade sig mot henne och hviskade, häftigt,
brådskande, nästan hest:

Evy, säg, blir du glad, om jag kommer åter?

Det flög för henne att en snäll flicka inte nu borde
svarat någonting alls eller också något afkylande, något riktigt
hvardagligt. Men det skulle hon inte kunnat för hela sitt
lif. Hon lyfte upp ansiktet mot honom, stirrade honom, halft
lyckligt, halft förskräckt, in i ögonen och sade:

Ja.

Och så foro de två sista lassen af fru Westbergs
inackorderingar med saknad i hjärtat och vagnarna fulla af buketter.

När man kom till stationen, gick tåget till Alfvestad först.
Med det skulle Alma Florstedt, som reste till Växjö.

De öfriga, som skulle på andra håll och ett stycke fingo
sällskap, köpte tredje-klassbiljetter. Äfven hennes nåd
öfverstinnan. Alma Florstedt köpte andra klass. Något skall man
väl ha, då man för kärlek, lycka och skönhet här i lifvet
bara fått litet pengar.

När hon for, stodo inackorderingskamraterna i en liten
krets utanför vagongfönstret. Pipan ljöd och kandidaten lyfte
på hatten:

— Farväl och lycklig resa, fröken Florstedt!

— Tack för en angenäm sommar, kandidat Star!

Tåget gick. Öfverstinnan och kandidaten ville också gå.

— Nej, dröj litet, hon viftar säkert ännu en gång därborta
där linjen kröker! ropade Jenny.

Men lilla Florstedt viftade inte mer. Hon lutade pannan
mot soffkanten och grät, hejdlöst som barnet, hvars käraste
leksak man slagit sönder, bittert som den kvinna, hvilken blott
älskar en gång i sitt lif ...

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free