- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
343

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XII. Efter fem år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bref från den snälla Anna Ljungklint. Hon har
guvernantsplats hos en brukspatron i Dalarna nu, och tackar så rysligt
mycket för bjudningen till bröllopet. Men vägen är lång och
hon har ju bara tvåhundra om året ... Dessutom vet ju lilla
tant att smärtsamma, aldrig förgätna minnen just vid en sådan
fest .... Hälsa alla, alla så innerligt!

»P. S. Minns lilla tant att det egentligen var jag, som
kom på det där med inackorderingarna?»

Kort från hennes nåd Kopparhjelm, från Amelie Larsson
och från själfva kamrer Hemming. Nå, dem öppna vi inte
förrän i morgon tillsammans med telegrammen.

Under den stora linden sitta pappa Follin, patron
Andersson, Otto och Star. Nytt, varmt vatten, Stina!

Patron Andersson har en tidning.

— Hör du Otto, var inte den där »amerikanarn», som var
här häromåret, från Kansas och hette Karl Johnsson?

— Jovisst, hvad är det med honom?

— Han är »senator» nu därute.

— Det unnar jag honom; det var en hygglig och
beskedlig karl, säger Otto så snällt och vänligt.

Brandstedt och Gertrud titta fram ur källardörren på
gafveln i stenvåningen. De äro där nere och ordna pappa Follins
vinbuteljer till morgondagens drabbning.

Vid grinden till hagen stå gamla bläsarna och sträcka
kärvänligt ut nosarna mot oss då vi fara förbi.

Men nere vid åbron stå Jenny och Evy, brudarna, med
armarna om hvarandras lif och titta ned i det rinnande
vattnet. Hvad rör sig väl i deras hjärtan nu så nära de ljufva
önskningarnas härliga mål?

— Tänk Evy, om jag aldrig kommit hit!

Evy tyckte nog att det varit fasligt, men hon sade
ingenting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free