- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
344

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XII. Efter fem år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Och om inte det här med inackorderingarna kommit
på, så hade du heller aldrig fått se Star ...

Evy ryckte sig lös och stirrade på sin blifvande svägerska
med komisk förfäran:

— O, det hade varit förskräckligt, Jenny!

*



Inne på sitt kontor i Växjö satt Alma Florstedt och såg
drömmande midt framför sig på en utsökt fin bordsprydnad
af silfver, som hon satt upp på pulpeten.

Den vackra pjäsen är hel och utan vank. Hvarför blir
fröken Alma då så dyster när hon ser på den, och hvarför
darrar hennes läpp?

Fröken Alma har fyllt de fyrtio nu. I ytterligare fem
långa år har hon lefvat fram sitt lif i butiken och på
kontoret, sett bönderna resa ut och in på torgdagarna, sett
Växjöherrarna gå på kalas i hvita halsdukar och deras fruar i små
pigschaletter på förundransvärda hårprydnader, sett lifvet flyta
fram på det retsamt alldagliga, händelselösa, flacka sätt, som
det brukar i småstäder. Dessemellan ha herrskaperna
kommit in i butiken, nupit och petat på sakerna och prutat
ohyggligt.

Någon sommarsejour på landet har aldrig blifvit af sedan.
När man frågade henne hvarför, sade hon att det var för
flickorna slarfvat bort en hel hop det året hon var ifrån ett
par månader.

Den där fina saken hade hon ämnat skicka af andra
lysningsdagen och tredje lysningsdagen, men det hade inte blifvit
af. Hon for smekande öfver dess fina konturer, öfver hvarje
bit. Någonstädes skulle ju också han röra den. Så lade hon
sitt visitkort i skålen under blomsterglaset och slog in det
hela, vant och affärsmässigt, fast handen skalf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free