Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - I. När Marie besteg den »Gyllene hästen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskanslisten, länsbokhållaren och kamrern i Nålköpingsbanken och
ännu några andra, hvilka tyckte sig böra såsom mera officiella
personligheter ur byråkrati och plutokrati hämta sin näring
ur stadens eget så till sägandes officiella hus, där fru Justitia
hade sin rådstufvusal ofvanpå och där den regerande
konungens byst i gips sedan mer än sjuttio år städse haft sin plats
å kakelugnsfrisen i festivitetssalens ena ända.
Men å »Gyllene hästen» dvaldes lärda män och frie andar,
djärfva ynglingar och naturer, de där älskade sol och luft och
ljus, knoppande träd om våren, blomsterdoft om sommaren
och härlig utsikt öfver bergen och sjön, där åto två lektorer,
däraf den ene i svenska, som skref vers när så behöfdes,
redaktionssekreteraren i »Nålköpingsposten», som nästan var
ett geni och äfven skref vers, löjtnant Averling, som hade
monopol på att uppfinna alla nya kottiljongsturer på platsen
och välja enaktare till alla Nålköpings sällskapsspektakler,
läroverksadjunkter med estetiska och erotiska böjelser och några
andra, som vant sig vid platsen och trifdes med sällskapet
och ej drogo sig för att gå den tre minuter långa vägen från
stadens centrum till kullen där »Gyllene hästen» låg, en
afståndsbekännelse, som förkrossar mig då jag gör den, ty i
och med detsamma har jag ju också ofrivilligt röjt att
Nålköping är en småstad.
Dessa voro stamkunder och matabonnenter. Den mera lösa
hopen af värdshusbesökare drog helst till Stadshuset om
vintern och till »Gyllene hästen» på våren och sommaren,
hvarförutom det kunde hitta på att hända, att någon schism med
kassörskan på ena stället eller någon oemotståndlig dragning
till en liten flicka å kaféet på det andra kunde bilda
öfverlöpare och desertörer, så att landskanslisten i ljuflig sol- och
sommardag tärde sin filbunke å »Hästens» öfre veranda och
kysstes förstulet bakom dörren till kallskänken, under det en
läroverksadjunkt framme i November kunde ertappas bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
