Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - I. När Marie besteg den »Gyllene hästen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon trodde! Ännu hade alls intet inträffat af allt det, som
de kära därhemma framhållit för att afskrämma henne från
sitt beslut. Ingen närgångenhet, ingen opassande förtrolighet
hade stött henne, intet rått skämt nått hennes öron, men
ändå ... Dock, det gällde bara att modigt hålla ut. Hvad
hade väl stått henne öfrigt, fanjunkardottern i det ruinerade
hemmet, utan tillräckliga kunskaper att taga någon plats med
verkligt anseende? Ett par lika ringa platser som denna,
men mindre sårande för hennes känsla, kunde hon kanske
fått, men nästan utan lön; ett knappt bröd, så godt som
ingenting till kläder på kroppen och ingen möjlighet att
bispringa modern med ett öre ... Nej, hon skulle visa, att
man var sin egen herre och själf höll sin heder i sina händer,
hvar lifvet än ställde en ... och för resten ... här kände
henne ju ingen.
Men huru fast än hennes vilja var, huru förståndiga hon
än fann sina egna tröstegrunder, så sköljde tårarna lika friskt
öfver unga kinder, där hon låg nedkrupen i sin ej allt för
bekväma bädd.
Nej, någon mera reell tröst fick det lof vara! Och så
tänkte hon på de små hvita silfverslantar, som under
eftermiddagens lopp glidit ned i hennes ficka och hvilka hon
visserligen skulle dela med Lina och Charlotte, men som
också, då de nyss räknades, befunnits utgöra öfver fyra kronor.
Bara på en half dag! Men det var ju rikedom! Och med
tanken på blifvande skatter somnade hon omsider, och kinder,
ännu fuktiga af tårar, gropades i sömnen till ett litet leende
då hon drömde hur hon skrifvit en postanvisning till mamma
därhemma och fyllde i den både med bokstäfver och siffror.
— »Dricksslantar!» Fy fy! Men det är ju ärligt ändå, och
när man är så fattig ... »Marie Wibom värdshusflicka!»
Tänk, när de fingo veta det, hennes kamrater i skolan, där
hon gått tills pappa ej längre hade råd ... Nå, än sen då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
