Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - II. Lifvet på »Gyllene hästen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sist så vänligt om lifvet och sa, att han skulle »inte fästa
sig vid konjaken, bara hon i stället ville låta honom få litet
nektar och ambrosia från sina egna röda läppar».
Hon var nära att brista i gråt, men då skulle det just
blifvit ett vackert spektakel; man fick ju »inte vara tvär mot
gästerna», och så gaf hon till ett skallande skratt, slingrade
sig raskt ur hans röda, varma, flottiga händer ut på golfvet,
lämnande honom ensam bakom disken, och ropade:
— Kors så snällt af lektorn att ta min plats på en stund
så jag får gå ut och ta mig litet frisk luft! Jag har stått så
instängd hela dagen. Adjö, adjö! Glöm inte att doktor
Hansson fått två halfva pilsner!
Man är just inte bortskämd med humor i Nålköping.
»Nålköpingsposten» har inte plats för sitt lilla formats skull
och de andra ha inte tid; där ljöd ett skallande »Bravo!»
från »magistrarnas bord», och dädanefter kretsade lektor Anker
(i matematik) i vidare sfärer än förut omkring disken.
Marie hade den ovanan att tänka och reflektera ibland.
Hon var ju också tjugofyra år fyllda och en förståndig flicka.
Och så tänkte hon på huru ofantligt olika det mått af aktning
var, som man skänkte henne, värdshusflickan, och de unga
damerna i Nålköpings familjer, men huru ohjälpligt illa det
dock skulle gå henne, om hon ej hade bättre hållning och
akt på sitt uppförande än ett par af dessa förträffliga
familjeflickor, som hon händelsevis kommit att titta bakom masken
en smula.
En gång hade kamrer Lindstams haft en liten middag
på »Hästen» för sig själfva och en bekant flicka, som
tillfälligtvis kommit till staden på besök. När Marie kom upp
på deras rum med desserten hade fru Lindstam aflägsnat sig
på ett par ögonblick och den fina, främmande fröken låg i
kamrerns armar, och de kysstes, som om de aldrig ville sluta.
När de sedan gingo hem, såg Marie på den unga damen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
