Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - II. Lifvet på »Gyllene hästen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot hvilket de borde, men ej längre ägde makt att ingripa.
Blott den yngste extraläraren, som ej ännu absolverat någon
akademisk examen, som för tre år sedan själf var nybakad
student, liksom aftonens värdar, han lät nuvarande värdighet
och gamla minnen flyta samman i behagligt kaos och drack
i fyllan och villan brorskålar till höger och vänster, somnade
därefter i en vrå och bars slutligen af nyvunna bröder hem
på en filt sedan ett förslag att för ändamålet afkroka en
deuxbattang öfvergifvits såsom mindre praktiskt. Och bärarna
sjöngo alltjämt om »studentens lyckliga dar» och sporde det
slumrande Nålköping i gräsligaste falsett »Hvem är, som ej
vår broder minns?» Men af den under nio år mödosamt
inpluggade klassiska bildningen varsnades för tillfället ingenting,
om ej det, att de unga flitigt gjorde romerska tior med benen.
Men Marie, som i flera månader sörjt öfver att lillebror,
som hade ett sådant »läshufvud», och så vackra betyg till
femte, af fattigdom tvungits att ta plats som springpojke i
järnhandel, tyckte att aftonens scener liksom lisat hennes
grämelse en smula.
Stor sak i det! Den som vaknar med hufvudvärk dagen
efter sin studentfest, kan bli de sinas glädje och sitt
fosterlands stolthet; den som mönstergillt, i god tid den kvällen
tömmer sitt ölostglas, kan bli en stor stackare, liksom
järnhandelns springpojke kan bli lådhuggare, kanalje och ett samhällets
olycksbarn lika lätt som grosshandlare, konsul och riddare.
En snillrik författare har sagt, att »ingen är en stor man
i sin kammartjänares ögon». Värdshuslifvet är också,
åtminstone för stamkunderna, en sådan där intim miljö, där
värdigheten stundom bleknar och respektabiliteten slappas, där
karaktärernas afvigsidor framträda bra nog skarpt emellanåt.
Marie fann snart att det inte dugde att spela naiv eller
låtsa okunnighet om någonting, om hon ville hålla sig uppe,
och snart hade man i Nålköpings ungkarlskretsar ett helt litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
