Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - III. »Har ni aldrig haft någon syster?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Timmarna gingo och det blef stängningstid. Kvarten öfver
och halftimmen öfver. Hot med polis och slöa hånskratt till
svar. Gamla vanliga scener och blott nu egendomliga därför,
att den hygglige herr Lund var allra värst. Lina och
Charlotte gingo till hvila och Marie var alldeles ensam när de
främmande gästerna stapplade ned för trappan och Lund
raglade fram till disken. Marie ryggade förskräckt tillbaka för
hans blodröda ansikte och de annars så glada, milda ögonen,
som nu rent af gnistrade och sprakade. Han fick sin räkning
och betalade. Så böjde han sig fram och såg henne rakt in
i ansiktet, slog sin jättearm om hennes hals och pressade sina
feberheta, likör- och cigarrdoftande läppar hårdt, hårdt intill
hennes mun ...
Hon blef som förstenad, stod där orörlig och stödde sig
mot disken, sedan hon med en häftig stöt för bröstet kommit
honom att tumla baklänges ett par steg. Han själf syntes
häpen öfver sitt tilltag och stirrade henne in i ansiktet. Den
blick hon nu gaf honom, kom honom att nästan nyktra till
en smula, och så gaf han sig i väg, mumlande några
obegripliga ord.
Marie skakade som af en frossbrytning. Mekaniskt
ordnade hon flaskorna på hyllorna till morgondagen, släckte och
stapplade upp på sitt rum. Det kändes så oändligt
förödmjukande, att ingen i hela världen skulle kunna förstå den
skymf, som träffat henne. Herre Gud, att ta en
värdshusflicka om nacken och kyssa henne, inte är väl det så farligt!
Finns det verkligen någon enda sådan, som inte varit utsatt
för något dylikt?
Det visste hon inte, det gjorde henne alldeles detsamma;
hon visste blott att hon själf, så ringa hon var och snart
tjugofem år gammal, aldrig känt en mans läppar tryckas
mot sina. Och så nu på detta skymfliga sätt! En man, som
icke längre var någon man, en berusad, en vettlös! Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
