- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
376

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - III. »Har ni aldrig haft någon syster?»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och i hennes hufvud rådde fullständigt kaos. Hon visste
blott, att hon kände sig oändligt lycklig af att se honom och
höra honom tala.

I slutet af Januari hade vackra Marie, hon, som annars
säkrare och osvikligare än någon familjeflicka i hela
Nålköping visste att draga upp den gräns, hvaröfver hon icke
släppte någon man, kommit så långt, att hon lofvat Lund att
klockan half ett på natten få hämta henne till en timmes
slädfärd i den vackra Herrlingeskogen under gnistrande
stjärnor. Hon var icke alldeles blind för hvad hon härmed vågade.
Honom litade hon på, sig själf också; men kamraternas undran,
möjligheten af att kusken, som väntade nedanför kullen vid
esplanaden, skulle känna igen henne, och all möjlig annan
oro fyllde hennes hjärta med ängslan. Men hon kunde inte
neka; kunde hon också nekat honom, skulle hon icke kunnat
neka sig själf denna härliga timme ensam med honom.
Glimtar af misstankar mot honom hade då och då farit igenom
hennes hjärta. Han skulle ej vågat eller velat föreslå en
familjeskyddad flicka något sådant ... Vid den tanken kände
hon sig förödmjukad och hennes hjärta sammansnördes. Men
nu ville hon ...

Hon hörde själf huru hennes hjärta klappade, när hon,
iförd sin nya, fina vinterkappa, muff och boa, stod innanför
glasdörren till »lilla vägen» och tittade efter honom. Hon
hade kommit dit ett par minuter för tidigt, ängslan grep
henne omigen och ett ögonblick önskade hon sig åter i sin
bädd.

Där var han! Sakta öppnade han dörren och tysta gingo
de utför allén. Där nere väntade släden. Hon darrade och
tyckte att hon frös.

Därnere på esplanaden gick ett par i eleganta ytterkläder,
ett ungt par, att döma af de spänstiga, brådskande stegen.
De kommo tydligen från någon sen familjebjudning. Så lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:33:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvardag/1/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free