Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - IV. Långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på rätt tid, och så en af instängdhet, klen föda och
öfveransträngning skakad fysik.
Och nu! Hade hon det bättre nu? Hon hade vackra
betyg för kunskaper, undervisningsskicklighet och ett angenämt
väsen. Och likväl reste hon nu till sin fjärde kondition på
sju år med så få slantar i sin lilla tunna portmonnä, att hon
bäfvade för att de ej skulle kunna räcka till det
oundgängligaste. Och den fattiga guvernanten var utsatt för kanske
lika svåra kränkningar som värdshusflickan; den
hufvudsakligaste skillnaden var att hon fick inte svara. Och närgången
förtrolighet, icke af män, som kommo och gingo och foro
och ofta icke återvände mer, i allas åsyn, vid ljusan dag eller
tjugotre elektriska lågor såsom i »Hästens» sal, utan af män,
som bodde i samma hus, åto vid samma bord och af hvilka
man berodde. Och så alltjämt ängslande, tryckande
fattigdom, slitande, själsmördande släp och arbete, utan att våga
tänka på den dag, då man ej mera orkade ...
Maries hjärta hade fyllts af djupt medlidande. De två
hade ju skilts åt så tidigt, att något innerligt vänskapsband
kunde ej finnas dem emellan, men hon hade ett vekt sinne
och det gjorde henne så innerligt ondt om stackars Hedda.
Men när Hedda rest och hon jämförde deras ställning, så
smög där sig en lugn tillfredsställelse öfver henne, som hon
kanske aldrig så medvetet känt någonsin förr. Världen var
nu en gång trång och hård och svår för fattiga flickor utan
huld och skydd af mäktigare vänner och fränder; det gällde
att slå sig fram som genom törnesnår utan att akta om
skråmorna, blott man visste med sig själf att man var en
hederlig människa. Kampen var väl ungefär lika bitter i en
mängd olika ställningar. Hvilken af dem var väl då den
bästa? Otvifvelaktigt den, som åtminstone ej på gamla dagar
lade den bittra, värnlösa nödens förödmjukelser till alla de
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
