Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - IV. Långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och med en lugnande, tryggande tanke på sin
sparbanksbok och ett par andra trefliga papper i öfversta byrålådan
slumrade Marie slutligen in, nöjdare än vanligt, på denna
märkliga dag, då hon för första gången på många år återsett
en bekant från sin barndom.
Den som dugligt, aktningsvärdt och med hjärtat på rätta
stället verkar på sin post skall heller aldrig i längden bli utan
stödjande och glädjande bevis på aktning och erkännande.
Marie hade rönt många.
En sommardag kom flickan, som serverade på öfre
smårummen, och räckte Marie ett visitkort från en gäst däruppe.
Med förvåning läste hon: »Vice häradshöfding Alfred Björk
skulle vara tacksam om han bereddes tillfälle att få presentera
er för sin fästmö och hennes mor.»
Om en stund gick Marie, halft tvekande, upp på ett af
smårummen, där en herre och två damer just höllo på med
desserten efter en liten fin och glad middag, hvars tömda
vinbuteljer måhända hade någon del i gästens önskan att göra
sin fästmö och svärmor bekanta med restaurangens kassörska;
men de understödde i så fall blott en vacker och berättigad
känsla.
De tre reste sig genast vid Maries inträde och kavaljeren
presenterade:
— Min blifvande svärmor fru Berg, min fästmö — fröken
Marie ... fröken Marie ... hm ... på »Hästen». Förlåt, jag
har glömt tillnamnet, fast jag aldrig kan glömma er!
Och så fyllde häradshöfdingen glasen — han hade ställt
om att där fanns ett till öfverlopps — och fortsatte med rörd,
kanske en smula lallande stämma:
— Fröken Marie, jag har talt om för mina kära här
alltsammans! Huru den gamle lymmeln Lindberg härnere öppnar
bakvägar och privatrum för skolpojkar, som af skollag, lärare
och anständighet äro förbjudna att besöka sådana ställen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
